Svensk ordbok 2009, webbversion

stocka sig [ståk`a] verb stockade stockat stock·ar●upp­höra att flyta fram­åt på grund av o­ordning el. för stor an­hopning e.d. komm.timret stockade sig nedan­för forsen○äv. bildligt om annat stopptrafiken på bron stockade sig○spec. om tal e.d. som hindras på grund av upp­rördhet etc.rösten stockade sig och han fick inte fram ett ljudstocka sig (ngnstans)sedan 1697jfr fornsv. stokka ’svullna’; gemens. germ. ord; nära besl. med stock; jfr förstocka Subst.:vbid1-342855stockande, stockning