Svensk ordbok 2009, webbversion
[ståk`a]
verb stockade stockat
stock·ar●upphöra att flyta framåt
på grund av oordning el. för stor anhopning e.d.
komm.timret stockade sig nedanför forsen○äv. bildligt om annat stopptrafiken på bron stockade sig○spec. om tal e.d. som hindras på grund av upprördhet etc.rösten stockade sig och han fick inte fram ett ljudstocka sig (ngnstans)sedan 1697jfr fornsv. stokka ’svullna’; gemens. germ. ord; nära besl. med stock; jfr förstocka
Subst.:vbid1-342855stockande,
stockning